Sunnanäng, Spelar min lind m.m. (block 203): Page #45

HTML

den stod i potatislandet vacker

och tyst och var död malin

lade sin hand mot stammen då

kände hon med ens hur svårt det

var för linden att ensam vara utan

liv och hur gärna den ville

börja spela och då kom för henne

att om hon kunde -linden- +ge+ sin ande

åt linden så skulle liv

strömma in i de gröna små

bladen och de fina små grenarna

och då skulle linden i ett

jubel börja spela så att

alla näktergalar i alla lundar

och skogar hörde det

[.]