Pippi, Bröderna Lejonhjärta, författarbrev (block 319): Page #66
Original title: 62104.jpg
HTML
skrällde i bergväggarna -och sen hade vi-
-ovädret över oss- vilket oväder åskan kom
rullande öveer bergen -med ett dån- +-så det dånade-+ -så att-
-man inte hörde karmafallet mer- och blixtarna
jagade varann det var som om urtidsnatten var
+jag hörde ett skrik ( kort katlaskrik )
över oss och där kom en blixt -förfärligare- än alla
andra -så att allt blev ljust- +ett par sekunder var allting ljust+ och i det
ljuset _såg jag katla_ _-ja jag såg katla-_
-och jag hörde hennes skrik-
( här är väl någon dialog mellan killarna ? )
så rädd har ingen varit som jag var då
katla var en drakhona sa jonatan upptagen
ur urtiden och hon kan döda alla med
sin glödande eld det var bara en som hade
någon makt över henne och det var tengil
[.]