Pippi, Bröderna Lejonhjärta, författarbrev (block 319): Page #61

HTML

så fort dom var borta kom jonatan

insmygande och sen åt vi

det fanns ju nästan ingen mat i

törnrosdalen men jag hade med mej i

min ränsel å vad jonatan och mattias

blev lyckliga -att äntligen få äta sej mätta- +nu fick dom äntligen äta sej mätta+

+och det kändes så härligt för mej också+ [skrivet med kulspets]

den kvällen jobbade vi med den hemliga

gången som jonatan höll på att gräva

skorpan var slutar den här gången +-det hade han [...] på [...] nått så den skulle se-+ +-[...] [svår rad att tyda]-+

dialog berättar väl +hoppas jag+ om att jonatan

skulle iväg och rädda orvar och skorpan säjer

att han ska följa med