Compare revisions: 61241.jpg
Line 2: | Line 2: | ||
vårkvällens skymning som bara var ett underligt dunkel | vårkvällens skymning som bara var ett underligt dunkel | ||
mellan träden och aldrig blev mörker och natt | |||
det blev tyst i skogen koltrast och gök | |||
hördes inte mer alla rävungar kröp in i | |||
sina lyor alla ekorrungar och harungar | |||
i sina bon huggormhonan -i sitt stenrös- +under sin sten+ | |||
inget hördes mer än uvens dystra hoande långt | |||
borta ifrån och snart tystnade också han | |||
-man kunde tro att hela skogen sov- +det var som om hela skogen+ +-hade somnat-+ +sov+ | |||
-men nu- +-istället-+ +men nu+ vaknade den sakta till sitt skymningsliv | |||
alla de skymningsväsen som levde där började | |||
röra sig det prasslade och kröps och smögs | |||
i mossan rumpnissar fnattade mellan träden | |||
lurviga skumtroll kröp bakom stenarna | |||
och grådvärgar i stora hopar kom kravlande |