Ronja kap 8 (block 379): Page #18

HTML

så kom kvällen solen sjönk skymningen kom

vårkvällens skymning som bara var ett underligt dunkel

mellan träden och aldrig blev mörker och natt

det blev tyst i skogen koltrast och gök

hördes inte mer alla rävungar kröp in i

sina lyor alla ekorrungar och harungar

i sina bon huggormhonan -i sitt stenrös- +under sin sten+

inget hördes mer än uvens dystra hoande långt

borta ifrån och snart tystnade också han

-man kunde tro att hela skogen sov- +det var som om hela skogen+ +-hade somnat-+ +sov+

-men nu- +-istället-+ +men nu+ vaknade den sakta till sitt skymningsliv

alla de skymningsväsen som levde där började

röra sig det prasslade och kröps och smögs

i mossan rumpnissar fnattade mellan träden

lurviga skumtroll kröp bakom stenarna

och grådvärgar i stora hopar kom kravlande