Ronja kap 8 (block 379): Page #17

HTML

birk räckte henne handen och drog upp henne

alldeles tyst och utan att se på henne gjorde han det

-ronja vred vattnet ur håret och ruskade

på sej så att det stänkte om henne-

-och- lika tyst klev ronja ur vattnet

hon ruskade på sej så att det stänkte om

henne och sen -gav- sa hon -plötsligt till- +med+ ett gap skratt -och sa-

jag ska nog inte rida mer idag -sa hon-

-och- då kom där i ett tjut av skratt

från birk

det ska inte jag heller

vet du vad jag tror sa ronja jag tror att

rackaren och vilddåringen bara vill vara i fållan

-solen skönk och det blev +hade blivit+ tyst i

skogen koltrast och gök hördes inte mer

alla rävungar kröp in i sina lyor-