Anita Lundqvist
Line 13: Line 13:
sjöng så förunderligt vackert-
sjöng så förunderligt vackert-


-och- det lät så förunderligt -[...]- [...hjärtligt+]
-och- det lät så förunderligt -[...]- ljuvligt
 
att allt -på- med ens blev
 
bara -ro- +vackert+  och roligt i fattigstugan
 
-länge undrade- och malin var borta
 
+de saknade henne mycket och+
 
-länge- undrade -[...då?] var hon hade blivit
 
av men jocke kis sa att när
 
linden spelade -så- hörde han -en-
 
inne i sitt huvud -en svag-
 
-liten röst som sa- +en röst som [...svarade?]
 
det är jag...malin!