Edit Browse revision history View notes

HTML

sa jag -obekymrat- +sorglöst och osolidariskt+ för jan var så

långt borta just då

[x i ring] det var vår det satt ett par

små bleka stjärnor på himlen när bob

körde mig hem han körde så

långsamt och han talade hela tiden -medan- bara

om hur underbart det var att vi hade

mötts ända tills vi stannade

utanför -den vita villan- min trädgårdsgrind

bob hade så vacker röst det doftade

från de nyutspruckna träden det vilade en -så-

så trolsk och ljuv stämning över allt

men det finns en liten egenhet hos

mig om jag sitter i en bil

Metadata