Edit Browse revision history View notes

HTML

då blir allt bara vackert och roligt

i fattigstugan

-och- sedan tänkte hon -också-


[korrekturtecken]

[raderna nedan överstrukna med ett lodrätt streck]

men själv finns jag -[...]- då inte mer

+utan ande kan jag inte leva på jorden men i linden+

-det sörjer jag inte över- men i linden

får jag [...] [...] +-jag bor i -+

till tidens slut] får jag bo i- +jag får bo i+

-slut blir [...] - mitt svala gröna hus

+till tidens slut och näktergalen

[...] [...] [...] kan sjunga för mig i

vårens kvällar och nätter [överstrukna rader hit]

[svårutrett:

grundtext: men själv finns jag -där- då inte mer det sörjer jag inte över men i linden får jag mitt hem till tidens slut blir den mitt svala gröna hus där näktergalen +ska+ sjunga var dag i vårens kvällar och nätter

text med AL´s tillägg: men själv finns jag -där- då inte mer det sörjer jag inte över +utan ande kan -jag inte- ingen leva på jorden+ men i linden +men i linden kan min+ får jag mitt hem till tidens +jag bor i+ slut +till tidens slut får jag bo i+ +jag får bo i+ blir den mitt svala gröna hus där näktergalen +ska+ sjunga +till tidens slut och näktergalen+ var dag i vårens kvällar och nätter

sammanfattning: men själv finns jag då inte mer utan ande kan ingen leva på jorden men i linden kan min men i linden får jag mitt hem jag får bo i mitt svala gröna hus till tidens slut och näktergalen näktergalen ska sjunga var dag i vårens kvällar och nätter /lek]

ja det kom för henne att hon

-[skulle]- +kunde+ ge sin ande åt linden . . .

i hela socknen var ingen

vaken -[den natten]- därför kan ingen

riktigt veta vad som hände där

Metadata