Revision: 62629.jpg

HTML

hon såg +till tidens slut och aldrig glömma dem+

-för evigt och aldrig glömma dem-

men sen när hon med pompadulla -sedan- kom

hem till fattigstugan var de -svåraste [orden] försvunna ur henne- +försvunna ur hennes minne+

-henne- bara ett par av de skönaste hade hon

kvar och dem läste hon tyst för sig själv

om och om igen

spelar min lind

sjunger min näktergal

så var orden hon läste och i dess glans

-läste hon om och om igen

och inför fattigstugans armod och fulhet

det var vad hon mindes av sagan

läste hon i -…- från stanken

+-…- fattigas hela armod och

-fulhet- +elände+ hon visste inte varför det

var så om det var välsignat att

det var så -på samma gång blev

orden till en längtan i henne ack

varför hade hon ingen spelande lind