Revision: 62629.jpg

HTML

hon såg +till tidens slut och aldrig glömma dem+

-för evigt och aldrig glömma dem-

men när sen hon med [kommandoran] -sedan- kom

hem till fattigstugan var de -svåraste och -…- försvunna ur henne- försvunna ur hennes minne

-henne- bara ett par av de skönaste hade hon

kvar och dem läste hon tyst för sig själv

om och om igen

bara en rad [det kan stå annat - svårtytt]

sjung min näktergal

så var orden hon läste och i dess glans

-läste hon om och om igen

och inför fattigstugans armod och fulhet

det var vad hon mindes av sagan

läste hon och i -…- från de

+-…- fattigas hela armod och -fulhet- +elände+ hon visste att vem det

var så om det var välsignat att

det var så -på samma gång blev

orden till en längtan i henne