Compare revisions: 62629.jpg
Line 1: | Line 1: | ||
till tidens slut och aldrig glömma dem | hon såg +till tidens slut och aldrig glömma dem+ | ||
-för evigt och aldrig glömma dem- | |||
[eller: -där för evigt och aldrig glömma dem- +hos sig till tidens slut och aldrig glömma dem+/lek] | |||
till fattigstugan | men redan när hon med pompadulla -sedan- kom | ||
hem till fattigstugan var de -svåraste [orden] försvunna ur henne minne- +försvunna ur hennes minne+ | |||
-henne- bara ett par av de skönaste hade hon | |||
kvar och dem läste hon tyst för sig själv | |||
om och om igen | |||
spelar min lind | |||
sjunger min näktergal | |||
så var orden hon läste och i dess glans | |||
-läste hon om och om igen- | |||
-och inför fattigstugans armod och fulhet- | |||
-det var vad hon mindes av sagan- | |||
-läste hon och i glansen från [...]- | |||
försvann fattigstugans hela armod och | |||
-fulhet- +elände+ hon visste inte varför det | |||
var så men det var välsignat att | |||
det var så -på samma gång blev- | |||
-orden till en längtan i henne ack- | |||
-varför hade hon ingen spelande lind- |