Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #42 Original title: 60820.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #42 Go full screenExit full screen Layout Reset och mörkret sänkte sej över nangijala och över berg och flod och land och när jag stod vid stupet med jonatan på ryggen -var det bara- -mörker omkring oss- -jag- såg +jag+ inte djupet framför mej men jag visste att det fanns där jag behövde bara ta ett steg -framåt- +i mörkret+ och det skulle vara över så fort -och hans hår kittlade mej i nacken- +[över raden:]jonatan höll sina armar om min hals+ +[under raden:]och jag kände hans andedräkt mot mitt öra+ skorpan lejonhjärta sa -jonatan- han är du inte alls rädd nej . . . jo jag är rädd men jag gör det ändå jonatan jag gör det nu nu och sen blir jag aldrig mera rädd aldrig mera [med långskrift:] rä . . . - - - - [fyra streck för att markera "fövandlingen"] å jonatan det är ljuset från nangilima ser du ljuset jonatan