Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #33 Original title: 60838.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #33 Go full screenExit full screen Layout Reset men sen blev han tyst och berätttade inget mer vi var tysta båda två och jag var trött och -inget- +inte alls+ glad det var ingen riktig tröst att höra om nangilima -för vi kunde ju- -inte komma dit vi måste stanna där vi var- som var så långt borta från oss det skymde mer och mer och bergen blev svartare svartare -fåglar- stora svarta fåglar kretsade över oss och skrek så sorgligt allting var sorgligt tyckte jag karmafallet dåna jag var trött på att höra det det fick mej att komma ihåg det som jag bara ville glömma -och jag tänkte att jag- -blir nog aldrig mer glad- glad blir jag nog aldrig mer tänkte jag -och flyttade mej- jag flyttade mej närmare jonatan han satt så stilla lutad mot bergväggen och hans ansikte