Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #27

HTML

nej skorpan det går aldrig över sa jonatan

bara om jag kunde komma till nangilima

inte utan mej skrek jag inte utan mej du får

inte komma till nangilima utan mej

nej skorpan -aldrig- +inte utan dej+ aldrig utan dej sa jonatan

men hur ska vi komma dit frågade jag

då satt han tyst en stund igen och sen sa han

minns du den gången när vi hoppade

den där hemska gången hemma i stan när det brann

och vi hoppade ner på gården jag kom till

nangilima [hon menar nangijala!!] då minns du det ?

om jag minns det skrek jag fast jag knappt

kunde tala för gråt hur kan du fråga så

det har jag kommit ihåg varje dag ända sen dess

ja jag vet sa jonatan och strök mej över kinden

med pekfingret och sen sa han