Edit Browse revision history View notes

HTML

vi gjorde oss en eld precis där vi

hade vår första och den där åskvädersklippan var

igen den finaste plats man kunde tänka sej för en

lägereld om man bara kunde glömma att karmanjaka

var så nära bakom oss hade vi höga

bergväggar de var ännu varma av solen och skyddade

för alla vindar framför oss stupade klippan rakt ner

i karmafallet och på den sidan som var närmast

brofästet var också ett stup ner mot en liten

äng som låg där så grön djupt under oss

vi satt vid vår eld och åt vårt

bröd och såg skymningen falla mer och mer

över de uråldriga bergens berg och de uråldriga

flodernas flod

jag var trött och jag tänkte att längre och farligare

dag har jag då aldrig levt mej igenom

Metadata