Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #16
Original title: 60872.jpg
HTML
det mörkt och sjukt -två rasande vidunder var det i sin-
-sista och yttersta strid +-var det som-+ och vilka rasande hugg och bett-
-och hur de vältrade sina förfärliga kroppar om varann-
-där i skummet-
men till sist var striden över det kom ett skärande
skrik från katla det var hennes dödsskrik sen blev hon
tyst då hade karm inget huvud kvar längre men hans kropp
släppte inte sitt tag om henne och de sjönk tillsammans
de försvann i djupet tätt hopslingrade och sen fanns där
ingen karm och ingen katla mer
och sen var skummet vitt igen karmafallet
sköljde bort allt giftigt vidundersblod med
sitt väldiga vatten -och sen var det som förut- +så att det blev som förut+
som det hade varit ända sen urtiden
-jag- +vi+ stod där på stigen och flämtade
fastän allt var över tala kunde vi inte på