Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #10

HTML

han hade inte berättat nånting för mej på länge

vi hade inte haft tid till det men nu när han

berättade om nangilima så var det nästan som

förr som när jag låg i kökssoffan hemma i stan

i nangilima -sa jonatan- . . . i nangilima

sa jonatan med den där rösten som han har när han berättar

där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid

men det var ingen grym sagotid sa jonatan utan en

glad en som var full av lekar människorna lekte och arbetade

tillsammans och de sjöng och dansade och berättade sagor för

varann ibland skrämde de barnen med väldigt [eller: riktigt] hemska

+gamla+ sagor om -såna som tengil- +vidunder såna som karm+ och katla +- och andra vidunder-+ vidunder och om

grymma män -som tengil- likadana som tengil men efteråt

skrattade alla åt det -och sa- för de trodde inte på

det

åtminstone har det aldrig funnits nånting sånt