Revision: 60753.jpg

HTML

-til sist- +-så- till sist+ hörde vi katla -skrika [...] [...]- +-en sista gång-+ [under linjen t h:] +ett högt skrik+

+det var hennes+ -sitt- dödsskrik sen blev det tyst och karm

och katla sjönk tätt hopslingrade -ner- +och försvann+ i djupet -sen var- +-och [...] [...] [...]

sen var skummet -var- vitt igen +-som om där aldrig-+ -och vi kunde knappt tro att-

-att det hade funnits några vidunder där och karmafallet- +karmafallet sköljde bort allt giftigt vidundersblod+

-brusade och dånade som det hade gjort sen urtiden- +-och det brusade och dånade som det gjort sen urtiden+- -+[under samma rad:] och brusade och dånade- med sitt [...väldiga?] vatten det var som förut som dt hade varit sen urtiden+

vi stod där på stigen och flämtade

fastän -allt- +-[...]-+ +[allt?...] var över tala kunde vi inte på en lång stund

men till sist sa jonatan

vi måste härifrån fort ! det börjar mörkna

-och- jag vill inte att natten ska komma +över mej+ -medan [...] [...] är kvar-

i karmanjaka

-vi som- stackars grim och fjalar jag vet inte

hur vi fick dem att resa sig och hur vi kom därifrån

de var trötta så att de knappt orkade lyfta hovarna