Lejonhjärta sista kap (block 470): Page #5

HTML

-til sist- +-så- till sist+ hörde vi katla -skrika- +-en sista gång så att-+ [under linjen t h:] +ge +-ifrån sej- +till+ ett högt skrik+

+det var hennes+ -sitt- dödsskrik sen blev det tyst och karm

och katla sjönk tätt hopslingrade -ner- +och försvann+ i djupet -sen var- +-och var borta-+

sen var skummet -var- vitt igen +-som om där aldrig-+ -och vi kunde knappt tro att-

-det hade funnits några vidunder där och karmafallet- +karmafallet sköljde bort allt giftigt vidundersblod+

-brusade och dånade som det hade gjort sen urtiden- +-och det brusade och dånade som det gjort sen urtiden+- -+[under samma rad:] och brusade och dånade- med sitt väldiga vatten -alldeles- +och+ det var som förut som det hade varit sen urtiden+

vi stod där på stigen och flämtade

fastän -allt- +-striden-+ +allt+ var över tala kunde vi inte på en lång stund

men till sist sa jonatan

vi måste härifrån fort ! det börjar mörkna

-och- jag vill inte att natten ska komma +över mej+ -medan [...tiden?] [Ser mer ut som upprepning: medan medan / Björn H ] jag är kvar-

i karmanjaka

-vi som- stackars grim och fjalar jag vet inte

hur vi fick dem att resa sig och hur vi

kom -upp i sadlarna- -det bar- -iväg- därifrån

de var trötta så att de knappt orkade lyfta hovarna +-fötterna-+