Line 2: Line 2:


att höra om nangilima som var så
att höra om nangilima som var så
långt borta från oss
det skymde mer och mer och bergen blev
svartare och svartare stora svarta fåglar
svävade över oss och skrek så sorgligt
allting kändes -sorgligt- -bara- sorgligt karmafallet dånade
jag var trött på att höra det det fick mej
att komma ihåg det som jag -bara- +bara+ ville glömma
sorgligt sorgligt var det +alltsammans+ och glad blir jag nog
aldrig mer tänkte jag
jag flyttade mej närmare jonatan han satt
så stilla lutad mot bergväggen och hans
ansikte var blekt han såg ut som en sagoprins
i alla fall men en blek och trött sagoprins
stackars jonatan du är inte heller glad tänkte jag
--- LSN