Lejonhjärta kap 16 (block 469): Page #4

HTML

+-katla skrek mellan betten-+ -de högg och bet var de kom åt-

men karm högg alldeles tyst och svart drakblod

och grönt ormblod flöt ut i det vita

skummet och färgade det mörkt och sjukt

hur länge höll de på? jag vet inte

det kändes som om jag hade stått där på stigen

i tusen år och aldrig sett nånting annat

än de där två rasande vidundren i deras yttersta strid

+-länge varade den striden- en lång och hemsk strid var det-

-den varade länge- men den tog slut till sist +-ja den varade länge - striden-

det kom ett skärande skrik från katla det var hennes dödsskrik

sen blev hon tyst då hade karm inget huvud +-längre-+ mer

men hans kropp släppte inte sitt tag om henne och de

sjönk tillsammans tätt hopslingrade ner i djupet och sen

fanns -finns- där ingen karm och ingen katla de var borta som om de aldrig hade funnits skummet var vitt igen

och -allt- det giftiga vidunerblod bortsköljt -ur det-

-väldiga vattnet karmafallet- +av karmafallets väldiga vatten+ allting var som förut som det hade +varit sen urtiden+