HTML

lindormen i karmafallet som hon hade hört

sagor om när hon var liten han var inte mer

saga än katla. han fanns där och var ett vidunder

lika hemsk som hon. hans huvud for åt

alla håll. han sökte... och så såg

han katla. hon flöt upp ur djupet och var där

plötsligt mitt ute i virvlarna och med ett

vinande kastade ormen sej över henne och slingrade

sej omkring henne. hon sprutade sin dödseld

mot honom men han klämde till om henne så att

elden stockade sej i hennes bröst. då högg

hon efter honom och han högg han också. de högg

och bet båda två och ville döda. de hade väl

längtat efter det ända sen urtiden. ja de högg och bet

som två rasande och vältrade sina förfärliga kroppar

om varann +i vattenmassorna+ katla skrek mellan betten