Lejonhjärta kap 14 och 15 (block 468): Page #15

HTML

så började vi vår färd vi red

mot solnedgången det var däråt vi skulle för att komma

till bron men hur jonatan kunde hitta rätt bland alla ridstigar

i karmanjakas berg det vet jag inte han kunde det i

alla fall och det var tur för oss

jag spanade efter tengilsoldater så att det sved

i ögona men inga syntes till ingen mer än orvar

som red bakom oss i sin hemska hjälm och

sin svarta mantel varje gång jag råkade vända på

huvudet och fick syn på honom klack det till i mej

av skräck så hade jag lärt mej att avsky

och frukta den uniformen och alla som bar den

vi red och ingenting hände -hade jag inte vetat-

-att allt var så fridfullt- stilla afton i bergen

-skulle man kunna kalla det och fridsamt verkade det-

+fridfullare kunde det knappast vara tänkte jag+ -alltsammans men jonatan var full av oro det märkte jag inte lugn