Return to revision history

Wikitext

HTML

fast jag inget hade gjort uta mest varit i vägen

jag tänkte att orvar kände sej väl nu som

jag gjorde när jag blev fri från allt mitt onda

och kom till körsbärsdalen jag önskade så mycket

att han skulle komma levande och fri tillbaka till sin

törnrosdal men vi var inte där än ännu var

vi i karmanjakas berg där det nog vimlade

ut av tengilsoldater som sökte efter honom

vi satt där i vår skreva och åt

det allra sista av matsäcken och då och då sa

orvar: "jag fattar inte att jag lever"

-han berättade för oss varför där inte fanns