Lejonhjärta kap 15 (block 467): Page #26

HTML

hon stod stilla på sin klippa och glodde

upp mot oss -inte hade hon någon- hon hade ingen brådska nu det var

som om hon tänkte: jag kommer när jag kommer men ni

kan vänta mej säkert

jonatan -vände sej mot mej han- såg

på mej -med sina snälla ögon och sa- +så där snällt som han brukade+

förlåt mej skorpan att jag tappade luren sa han

men jag kunde inte hjälpa det

jag ville säga till jonatan att jag aldrig aldrig aldrig

hade haft något att förlåta honom men jag var stum av

skräck

katla stod kvar där nere i eld och rök

-men hon hade börjat trampa- +men hennes fötter hade börjat trampa+ -trampade otåligt precis

som förut jonatan skrek åter men hon trampade oråligt

nu- och jonatan skrek åt henne

du rör inte skorpan hör du det ditt vidunder