Revision: 60372.jpg

HTML

länge länge red vi så och jag hoppades inte

på någon räddning

vi hade hunnit en bit upp i bergen nu

ännu hade vi försprång och vi såg katla

rakt under oss på den smala klipphyllan ovanför karmafallet

där stigen gick och där stannade hon ett tag för här

var hennes klippa det var här hon brukade stå och

stirra [ner i fallet] och det gjorde hon nu

också [sedan motvilligt stannade hon hon

trampade tydligt fram och tillbaka och talade ner

i fallet och hon trampade tydligt fram och tillbaka

sen stannade hon sedan motvilligt och ? och