Edit Browse revision history View notes

HTML

länge länge red vi så -utan hopp om- +och jag hoppades inte+

på någon räddning

vi hade hunnit en bit upp i bergen nu

ännu hade vi försprång och vi såg katla

rakt under oss på den smala klipphyllan ovanför karmafallet

där stigen gick och där stannade hon ett tag för här

var hennes klippa det var här hon brukade stå och

stirra -ner i fallet- och +det+ -hon- gjorde +hon+ -så- nu

också -nästan motvilligt stannade hon hon

trampade otåligt fram och tillbaka och stirrade ner

i fallet och hon trampade otåligt fram och tillbaka

sen stannade hon nästan motvilligt och eld och

rök stod- nästan motvilligt stannade hon och stirrade

ner i fallet eld och rök stod som kvastar ur

hennes näsborrar och hon trampade otåligt fram och

tillbaka men så mindes hon oss och hon

Metadata