Edit Browse revision history View notes

HTML

och törnade mot broräcket och jag skrek för jag

trodde jonatan skulle gå på huvudet i karmafallet

det gjorde han inte men luren flög ur hans hand

och försvann -den gick i fallet- -i det brusande fallet- +djupt ner i det brusande vattnet+

katlas grymma ögon hade sett alltsammans

och hon visste att nu hade hon ingen herre mer

då skrek hon och redan började eld strömma ut ur

hennes näsborrar

å hur vi red för att rädda våra

arma liv hur vi red hur förtvivlat vi

red över bron och sen uppför stigen mot tengils

borg med katla -skrikande efter oss- väsande -och skrikande- efter oss

den där stigen den vindlade sej i sicksack upp

genom de uråldriga bergens berg och inte ens i en

dröm kunde något vara så hemskt som att fly där

från avsats till avsats med katla efter sej

[..]

Metadata