Revision: 60378.jpg
Revision as of 17:32:12, 21 June 2021 by 130.238.143.197
Wikitext
HTML
evighet men vi skulle aldrig färdas
de vägarna mer det hade jonatan lovat mej
-stormen -blev- stillnade om aftonen och -...- dog bort -och-
-stormen stillnade mot aftonen -efter stridens dag-
det blev stilla om aftonen -och- ingen storm mer
-det blev nu- nu en lugn varm kväll -...- och det var så
vackert när solen sjönk -...- -det var- +det var+ en sån kväll när man
skulle rida utmed floder utan att vara rädd -tänkte jag- tänkte jag
-men hur -...- rädd jag än var visade jag det inte-
för jonatan att jag var rädd hur rädd jag var- +men jag visade det inte för jonatan att jag var rädd menar jag+
till sist var vi framme vid karmafallet
karmanjaka -nu och aldeig mer- -för sista gången- +här ser du oss för sista gången+ sa jonatan när vi
red över bron och sen blåste han i luren
katla såg sin klippa på andra sidan floden
dit ville hon visst för det kom ett väsande ifrån henne
rakt i hasorna på grim väste hon det skulle
hon inte ha gjort
-[...] [*sen*/Björn]- för då hände det grim spratt till alldeles vettskrämd
- - LC - -