Revision: 60378.jpg
Revision as of 9:15:07, 4 May 2021 by 130.238.143.197
Wikitext
HTML
evighet men vi skulle aldrig färdas
de vägarna mer det hade jonatan lovat mej
-..... om aftonen och -...- dog bort -...-
stormen stillnade mot aftonen -efter stridens dag-
det blev stilla om aftonen -och- därmed ingen storm mer
-det blev nu- nu en lugn varm kväll -...- och det var så
vackert när solen gick -...- -det var- det var en sån kväll när man
skulle rida utmed floder utan att vara rädd -tänkte jag- tänkte jag
-men hur -...- rädd jag var visade jag det inte
för jonatan att jag var rädd hur rädd jag var- +men jag visade det inte för jonatan att jag var rädd menar jag+
till sist var vi framme vid karmafallet
karmanjaka -nu och aldeig mer- -för sista gången- +här ser du oss för sista gången+ sa jonatan när vi
red över bron och sen blåste han i luren
katla såg sin klippa på andra aidan floden
dit ville hon visst för det kom ett väsande ifrån henne
rakt i hasorna på grim väste hon der skulle
hon inte ha gjort
-...- för då hände det grim spratt till alldeles vettskrämd