Lejonhjärta kap 15 (block 467): Page #21 Original title: 60378.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 15 (block 467): Page #21 Go full screenExit full screen Layout Reset evighet men vi skulle aldrig färdas de vägarna mer det hade jonatan lovat mej -stormen -blev- stillnade om aftonen och -stormen- dog bort -och- -stormen stillnade mot aftonen [snarare: armapasset/lek] -efter stridens dag- +det blev stilla om aftonen -och- ingen storm mer+ -det blev nu- nu en lugn varm kväll -...- och det var så vackert när solen sjönk -...- -det var- -+just+- +det var+ en sån kväll när man skulle rida utmed floder utan att vara rädd -tänkte jag- tänkte jag -men hur -...- rädd jag än var visade jag det inte- för jonatan att jag var rädd hur rädd jag var- +men jag visade det inte för jonatan att jag var rädd menar jag+ till sist var vi framme vid karmafallet karmanjaka -nu och aldrig mer- -för sista gången- +här ser du oss för sista gången+ sa jonatan när vi red över bron och sen blåste han i luren katla såg sin klippa på andra sidan floden dit ville hon visst för det kom ett väsande ifrån henne rakt i hasorna på grim väste hon det skulle hon inte ha gjort -sen- [*sen*/Björn]- för då hände det grim spratt till alldeles vettskrämd - - LC - -