Revision: 60386.jpg

HTML

men jag tänkte att så som förr blir törnrosdalen [...]

aldrig inte för mej inte utan mattias

orvar hade fått ett svårdshugg över ryggen men det

var som om han inte kände det eller brydde sig om det hans ögon

var lika brinnande -som nånsin- ändå och han talade till folket

i dalen -även om vi såväl som han [...] [...]

vi ska bli lyckliga igen sa han gång på gång

[...] [...] [,,,] många var det som grät i törnrosdalen den här dagen men inte orvar

sofia levde hon var inte ens sårad och

nu skulle hon vända hem till körsbärsdalen hon och alla hennes

-trogna- kämpar de som var kvar i livet

hon kom till oss utanför mattisgården för att ta farväl

här bodde mattias sa hon och grät lite

sen omfamnade hon jonatan

kom snart hem till ryttargården sa hon jag ska

tänka på dej varje stund tills jag ser dig igen