Line 13: Line 13:
han pekade och pekade [...] och hans grymma ansikte var
han pekade och pekade [...] och hans grymma ansikte var


mörkt av ondska [...] [och nu var slutet] [var slutet kommet] och jag visste det nu var slutet kommet
mörkt av ondska [...] [och nu var slutet] [var slutet kommet] och jag visste det nu var  


för törnrosdalen  jag visste det
slutet kommet för törnrosdalen  jag visste det
 
jag ville inte se det jag ville inte se inte
 
se någonting bara jonatan jag måste veta var han fanns
 
och jag  såg honom alldeles utanför mattisgården
 
där satt  han på grim han var [...] blek [som ...] och alldeles
 
stilla och stormen slet i hans hår