Lejonhjärta kap 15 (block 467): Page #13 Original title: 60392.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 15 (block 467): Page #13 Go full screenExit full screen Layout Reset och sedan -ett- kom skriket katlas hungerskrik som -de- alla kände så väl då föll svärden ner och spjuten och pilarna och de som stred kunde inte strida mer för de visste att ingen räddning fanns bara stormens dån och tengils stridslur och katlas skrik hördes nu i dalen och katlas eld for ut och dödade alla som tengil pekade på han pekade och pekade [...] och hans grymma ansikte var mörkt av ondska [...] [och nu var slutet] [var slutet kommet] och jag visste det +och nu var slutet kommet+ [*hela raden igen: mörkt av ondska -och- +-[...] och jag visste att-+ -nu- -så var slutet kommet- +-[över t.h.:] och det var slutet-+ [under t.h.:]+och nu var slutet kommet+ * /Björn] för törnrosdalen jag visste det jag ville inte se det jag ville inte se . . . -jag ville- inte se någonting bara jonatan jag måste veta var han fanns och jag såg honom alldeles utanför mattisgården där satt han på grim han var +-döds-+ blek -som döden- och alldeles stilla och stormen slet i hans hår jonatan skrek jag jonatan hördu mej ? men han hörde mej inte och jag såg honom