Lejonhjärta kap 15 (block 467): Page #13

HTML

och sedan -ett- kom skriket katlas hungerskrik som -de- alla kände

så väl då föll svärden ner och spjuten och pilarna

och de som stred kunde inte strida mer för de visste att

ingen räddning fanns bara stormens dån och tengils stridslur

och katlas skrik hördes nu i dalen och katlas

eld for ut och dödade alla som tengil pekade på

han pekade och pekade [...] och hans grymma ansikte var

mörkt av ondska [...] [och nu var slutet] [var slutet kommet] och jag visste det +och nu var slutet kommet+ [*hela raden igen: mörkt av ondska -och- +-[...] och jag visste att-+ -nu- -så var slutet kommet- +-[över t.h.:] och det var slutet-+ [under t.h.:]+och nu var slutet kommet+ * /Björn]

för törnrosdalen jag visste det

jag ville inte se det jag ville inte se . . . -jag ville- inte

se någonting bara jonatan jag måste veta var han fanns

och jag såg honom alldeles utanför mattisgården

där satt han på grim han var +-döds-+ blek -som döden- och alldeles

stilla och stormen slet i hans hår

jonatan skrek jag jonatan hördu mej ?

men han hörde mej inte och jag såg honom