Lejonhjärta kap 15 (block 466): Page #24

HTML

det sista stora straffet för orvars flykt och då

-kom- +hamnade+ han -utan att ana det- ovetande mitt i ett uppror

men han var död nu tengil lika död som de andra -lika död som hubert

och törnrosdalen skulle aldrig mer [...sukta?] under

honom sin plågoande- +törnrosdalen skulle aldrig mer [...sukta?] under sin plågoande sa orvar

våra barn ska få leva i frihet

-sa orvar- vi ska bli lyckliga igen så ska

törnrosdalen vara som förr

men jag tänkte att så som förr blir törnrosdalen

aldrig inte för mej inte utan mattias [korrekturtecken/lek]

[härifrån är sidan överstruken och innehållet mycket rörigt]

[AL har nog skrivit ned vad som fallit henne in, prövat stilar och ordens valör/lek]

-orvar hade fått ett svärdshugg över ryggen

+han stod på en sten och talade till folket öppet och under fri himmel kunde han tala till dem nu+

men det var som om han inte kände det ögona brann i -+och hans ögon brann+-

honom -+just nu grät+- många grät i törnrosdalen just nu

-+av den där elden han hade i sig+- -+ och han stod på en sten och talade+-

men inte orvar -+till folket+- som aldrig förr och hans ögon lyste

+och den där elden i hans ögon kunde+

vi ska blir lyckliga igen sa han gång på gång

+många grät i körsbärsdalen -nu- den här -aftonen- dagen men inte orvar -men inte orvar-