L Clavering
Line 1: Line 1:
23.


orvar hade fått ett svärdshugg över ryggen
men det var som om han inte känt det -hans ögon-
-brann- han stod där med -sina- brinnande ögon -på en sten- de lyste mer än vanligt
och han talade till folket högt och under bar himmel kunde
han tala till dom nu
vi ska bli lyckliga igen sa han gång på gång
många grät i törnrosdalen den här dagen men inte orvar