Revision: 60288.jpg

HTML

21.

där satt han på grim -alldeles stilla var han och blek som

-döden- han var blek som döden och alldeles stilla och -bara- stormen

slet i hans hår

jonatan skrek jag jonatan hör du mej

men han hörde mej inte och jag såg honom sporra

sin häst och så flög han utför sluttningen som en pil

flög han fortare har ingen ridit i himlen eller

på jorden han flög mot tengil ... och han flög

förbi honom...

och aå ljöd stridsluren igen men -men- det var

jonatan som blåste i den han hade ryckt den ur tengils

hand +och han blåste -i den- för att katla skulle veta att han

-och katla- hade fått en ny herre

det blev aå tyst -nu- +då+ till och med stormen höll -tyst-

andan -hur kunde det annars bli så tyst- alla var tysta

och väntade tengil satt på sin häst -förlamad av skräck- +galen av skräck+-blek förstörd av förlamad-

av skräck- och väntade katla väntade