Lejonhjärta kap 14 (block 465): Page #41

HTML

14 --[...]

den natten förde vi orvar genom underjorden jonatan gjorde

det han släpade orvar genom helvetet nånting annat

kan man inte kalla det jag orkade bara släpa mej

själv och knappt det

först väntade vi på förföljarna men det kom

inga ännu då ju till och med en tengilsman

kan räkna ut att der finns ett kryphål ur katlagrottan

där vi hade försvunnit och det kryphålet kunde inte vara

så svårt att hitta men de var väl fega

tengilsmännen de vågade sej på fiender när de

kunde anfalla i flock men ingen av dom tordes

krypa först in i en trång gång där en -...- fiende

väntade som de inte visste nånting om ja -de var- de var för fega helt enkelt

[...] varför lät de oss annars slippa undan så lätt

ingen hade nånsin förr -lyckats- rymt ur katlagrottan

Maria Ramsenius ser ej vad det står på den första överstrukna meningen[blocket är inscannat upp och ner] [Maria Ramsenius, på rad 6 stämmer det inte med boken, i boken står det Han har flytt! Han har flytt" skrek de och när det blev tyst väntade vi på förföljarna. I stenogramblocket gissar jag att det står: Först väntade vi på förföljarna

L Clavering - vitsen med det hela är ju att vi ska tyda och skriva det som står i stenogramblocket (inte i boken)