Edit Browse revision history View notes

HTML

sina armar +som om han+ och ville -omfamna- +famna+ hela jorden +-i famnen-+ och hela himlen+

allt han såg men armarna föll ner han sov redan

-vi sjönk ihop alla tre och låg i- vi sjönk i dvala

+alla tre+ och visste ingenting förrän det redan var kväll då vaknade jag

det var fjalar som puffade på mej med nosen han tyckte

väl att jag hade sovit länge nog

jonatan var också vaken

vi måste ut ur karmanjaka innan det blir mörkt sa han

sen hittar vi inte vägen

han väckte orvar och när orvar kom till liv och satte sej

upp och såg och mindes och förstod att han var fri

då kom det tårar i hans ögon

å frihet frihet mumlade han och han tog

jonatans händer -för han ville tacka- och höll dom länge i sina

mitt liv och min frihet har du gett mej tillbaka sa han

-och- och han tackade mej också fast jag ingenting hade gjort

Metadata