Edit Browse revision history View notes

HTML

törnrosdalens öde tror du att du orkar

sitta till häst så länge

ja ja ja sa orvar i tio

timmar om det behövs

han skulle rida fjalar jonatan hjälpte upp

honom på hästryggen och det var [...] att se hur

orvar förändrades då han liksom växte i

sadeln och blev så stark ja orvar var en av

dom där starka och modiga precis som jonatan

det var bara jag som inte var modig alls men när

vi hade stigit till häst och jag satt där med

armarna om livet på jonatan och med pannan lutad

mot hans rygg då var det som om lite styrka

från honom strömmade över i mej och jag var inte

så rädd mer ändå kunde jag inte låta bli

att tänka på hur härligt det skulle vara om vi

Metadata