Lejonhjärta kap 14 (block 465): Page #29

HTML

den där hjälmen och alla som bar den

vi red och red och ingenting hände det såg

lugnt och fridfullt och vackert ut överallt där vi kom

stilla afton i bergen skulle man kunna kalla det [...här]

tänkte jag -men hos oss fanns ingen frid bara en otäck

spänning också hos jonatan han väntade sej att vi-

+om det inte vore så fel om det inte i varje

ögonblick kunde [...] bli slutet på friden vi var i

en så otäck spänning också jonatan han väntade nog att vi+ [detta +stycke är inskjutet mellan raderna i föregående -stycke - varje rad för sig]

skulle bli angripna för han var -i varje ögonblick- hela tiden

på sin vakt

bara vi kommer över bron sa han då är det

värsta gjort

hur snart kan vi vara där frågade jag

inom en halvtimme ifall allt går väl

sa jonatan

men i samma stund såg vi dom

en trupp tengilsmän sex spjutmän på svarta hästar

-plötsligt -(de kom)- -[...dök de upp]- där stigen krökte runt en bergvägg

+de dök upp+

- - LC - -