Edit Browse revision history View notes

HTML

jag tänkte på orvar och jonatan också och blev lite

ängslig och så undrade jag vad mattias skulle säja

när han hittade orvar inne i smygen hur glad

han skulle bli då

men det började skymma och nu först gick det upp för

mej att jag kanske skulle få vara där hela natten

inte kunde väl jonatan hinna tillbaka innan det blev mörkt

-det kändes- +det var lite+ kusligt ängslan kom krypande över mej på

samma gång som skymningen och jag kände mej -så- ensam

då såg jag plötsligt en kvinna till häst

uppe på strandsluttningen och det var ingen annan än sofia

sannerligen det var sofia aldrig hade jag blivit

gladare att se henne än just då

sofia skrek jag sofia här är jag

och jag kröp fram ur trädet och viftade med

armarna men det dröjde innan jag kunde få henne

--- LSN

Metadata