Edit Browse revision history View notes

HTML

kopparporten in till katlagrottan

vi kröp på magen sista biten ända fram

till -branten- stupet och kikade ner

och där var det minsann tre stycken tengilsmän

bara jag såg deras svarta hjälmar började hjärtat

ticka i mej hur lätt kunde de inte få för sej

att kasta en blick upp mot bergskrönet en väktare

skulle väl spana åt alla håll och väderstreck

men de här var ena usla vaktsoldater de tittade

inte åt något håll alls de satt och spelade

tärning och brydde sej inte om nånting annat

de visste väl att genom kopparporten kunde ändå ingen

fiende tränga så varför skulle de hålla vakt

porten kunde jag inte se eftersom vi hade den i bergväggen

rakt under oss men -jag förstod ändå att vi-

-aldrig skulle komma- att vi aldrig skulle kunna ta

Metadata