Lejonhjärta kap 13 (block 464): Page #2

HTML

13 -slutlig version-

ja jag såg katla och sen vet jag inte vad som

hände mer jag bara sjönk som i ett svart djup och

vaknade inte förrän åskvädret hade dragit förbi

och det redan började ljusna över bergstopparna

då låg jag med huvet i jonatans knä och

skräcken var över mej så fort jag kom ihåg

[tankestreck] där långt borta på andra sidan floden var

det katla hade stått på en klippa högt

ovanför karmafallet jag kved när jag mindes det

och jonatan försökte lugna mej

hon är där inte längre hon är borta nu

men jag grät och frågade honom

hur kan det finnas såna som katla

är det . . . ett vidunder eller vad är det?

ja hon är ett vidunder sa jonatan