Lejonhjärta kap 13 (block 463): Page #34

HTML

släpa orvar bort mot vårt räddningshål han var trött

nu och flämtade han med ja vi flämtade som jagade djur

alla -djur- +tre+ och så kände vi oss också åtminstone jag

hur han nu bar sej åt jonatan så lyckades

han släpa orvar tvärs över hela grottan -där tog han sej- +och han lyckades kränga sej+

-med sina sista krafter- -in genom hålet och kröp in- +in genom hålet+ [...]

+och på+ något förunderligt vis -med- +få med+ sej orvar som var mera död än levande

då det var nästan jag också -när det nu- +och nu+ var +det+ min tur

att krypa genom hålet men jag hann aldrig så långt

för nu hörde vi hur det gnisslade borta i porten

-nu kom det- och då var det som om all ork rann

-ifrån- +ur+ mej jag kunde inte röra mej alls

fort fort lyktan flämtade jonatan -och jag slängde in-

-den till honom så att han skulle hinna gömma den-

-för minsta lilla ljusstrimma räckte för att förråda oss-

och jag räckte honom den fast mina händer skakade lyktan måste