Edit Browse revision history View notes

HTML

i bältet och gick löst på buren

hugg in skorpan hjälp till sa han och jag

högg in med min kniv jag också fast vad

kunde vi göra med ett par knivar det var yxa och

såg vi skulle ha haft

men vi karvade med knivarna tills våra

händer blödde vi karvade och grät , vi visste

att vi hade kommit för sent orvar -förstod det väl- +-hade ju sagt det-+

-också och +-men-+ ändå hoppades han kanske att det skulle gå- +visste det ju också men kanske ville han ändå tro -kanske på underverk-+

-så att han äntligen skulle bli fri för- [över raden:]+-att dom som kunde göra honom fri-+ +att det inte var så+ +för+ han flämtade av

spänning inne i sin bur och ibland mumlade han

skynda er skynda er

och det gjorde vi så att blodet rann -vi karvade- +vi karvade vilt+

-och grät- +-i förtvivlan-+ och väntade +varje stund+ att porten -se- skulle öppnas och

svarta hämtare komma in och -slutet var där för orvar- +-det skulle vara-+ +-sen - slut med orvar-+

och -med- +för+ oss och -med- för hela törnrosdalen [över raden t v:] +och slutet vara där för orvar+ [över, längst t h :]+-med [...] slutet för orvar-+

Metadata