Edit Browse revision history View notes

HTML

av någon tid det kändes som om vi hade irrat

där i evighet och jag började bli rädd

att vi inte skulle hinna fram förrän det var för sent

kanske var det redan kväll kanske hade mörkret redan fallit

där ute och orvar ... han var kanske hos katla nu

jag frågade jonatan om han trodde det

jag vet inte sa han men om du inte vill bli

tokig så tänk inte på det nu

då hade vi kommit in i en smal slingrande

gång som aldrig ville ta slut och +som+ bara blev smalare

och trängre undan för undan den krympte både på höjden

och bredden tills man knappt kunde pressa sej fram längre

och till slut blev den bara ett hål där man måste krypa

för att komma igenom

men på andra sidan om det hålet

var vi plötsligt i en stor grotta hur stor

Metadata