Lejonhjärta kap 13 (block 463): Page #27 Original title: 62949.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 13 (block 463): Page #27 Go full screenExit full screen Layout Reset jag bar facklan just då och så snavade jag jonatan högg tag i mej just när jag skulle fara ner i djupet och då råkade jag tappa facklan vi såg den falla som en strimma av eld djupare och djupare och djupare och till sist försvinna och så var vi i mörkret det -mörkaste- +yttersta och värsta+ av alla mörker i världen -det är jag säker på- jag vågade inte röra mej och inte tala och inte tänka jag försökte glömma bort att jag fanns och att jag stod där i svarta mörkret alldeles invid en avgrund men jag hörde jonatans röst bredvid mej han fick eld till slut på den andra facklan vi hade med oss och under tiden talade han med mej talade och talade -så lugnt- +alldeles lugnt+ det var väl för att jag inte skulle förgås av skräck kan jag tro och så trälade vi vidare hur länge det vet jag inte i katlagrottans djup visste man inte